UTELIV

Det går närapå inte att summera utelivet i London i text, men jag skall försöka att ge er en inblick i hur det funkar här. För det första så finns det, som i alla stora städer, väldigt många olika nivåer på utgångarna; alltifrån pub-häng till champange-vask och tusentals olika nivåer där i mellan men vi höll oss på en lekmanna nivå när vi var ute igår.

Den första och kanske största skillnaden mellan nattlivet i London och Göteborg är att finns det såkallade ”promoters” som går på gatorna runtomkring klubbarna för att få dit folk, de jobbar oftast för ett flertal klubbar och dealar med ungdomarna för att hitta det som passar dem bäst för en så billig peng som möjligt och minimal kötid. Vi hade varit och tittat runt vid Picadilly dagen innan och kollat ut några klubbar men vi hade egentligen ingen aning om vart vi skulle gå, men så träffade vi en promoter som fixade två klubbar till oss och det blev riktigt bra. Det enda problemet vi stötte på på de tre klubbarna vi var på (vi letade upp en på egen hand också), var att deras DJs inte riktigt hade koll, visst kom det några grymma låtar ibland men de kvalitéer som man kan förvänta sig av en DJ ( att kunna byta från en låt till en annan och att aldrig få dansgolvet att stå stilla) saknade dessa helt. Men vi hade riktigt rolig ändå och man kände sig aldrig osäker. Kanske berodde det på att man visste att man var på ett bra ställe, eller så var det för att det fanns så mycket folk som var otroligt olika omkring en hela tiden. Jag kan ärligt säga att jag är mer orolig när jag går hem på natten i Göteborg än jag var här. Så är man i London och inte måst upp i ottan dagen efter så skall man absolut smaka på nattlivet, det är riktigt roligt och spännande!

puss Olivia!

Nöje !

Uteliv och nöjen

Här finns det ganska gott om små arkadhallar dit man kan gå med sina vänner och leka lite, de ser ungefär ut som Spelhuset på Liseberg, fast mindre. Jag tycker att det är en bra ide, som vi borde införa i Sverige, för att det finns faktiskt inte mycket att göra om man är mellan 15-17, man är för gammal för discos som ordnas i stora gymnastik hallar för att efterlikna Gothia Discot, men man är även för ung för att få gå ut på riktigt eller lyssna på sköna band som har spelningar på klubbar. Jag och Jimmy körde ett race på en dansmatta förra veckan, innan vi gick på bio, och det var nästan precis som man ser på film. En arkad som var så gott som full av ungdomar som körde bilar, sköt rådjur eller som vi, dansade. Nu var det så att just den dansmattan som vi valde, spelade musiken grymt högt så efter första omgången hade det samlats lite människor runtomkring oss som skrattade när Jimmy trampade fel och som hejade när jag fick ”combos”. Det var en rolig upplevelse, och stämningen var verkligen på topp.

På tal om bio, så har de ungefär samma filmutbud som vi har, dvs. alla de stora filmerna som visas överallt, men de har också en indie scen för film; Sådana typiska brittiska filmer, som Submarine och Killing Bono. Men de har inte samma popcorn kultur som vi så starkt förknippar med storbildsfilm, de äter allt möjligt i biosalongen. Munkar, pretzels, chips, kaffe, glass och bullar, klart att det säljs popcorn och godis också men det är inte större än något av de ovanstående alternativen. Engelsmännen har dock ett riktigt stort godisproblem, eller två problem kanske det egentligen är. Första problemet är att et har i princip inget plockgodis utan köper allt sorterad i påsar. Man måste alltså välja om man vill ha sura nappar, gummibjörnar eller choklad, man kan inte baka vräka ner allting du är sugen på i en påse och så är det bra med det. Nej, man måste VÄLJA. Detta leder oss tillproblem nummer två som är ett ganska vanligt problem för oss svenskar när vi är utomlands: det finns ingen saltlakrits! Jag har letat, och letat, rensat hylla efter hylla för att få tag på denna salta njutning men det närmaste jag kommit var sötlakrits stänger som smakade lite som mormors gammelgodis. Jag förstår verkligen inte att inte resten av världen har fastnat för denna underbara gudagåva, men vi hittade Kalles kaviar på IKEA så jag klarar mig nog utan att dö tills vi kommer hem.  

Puss och Kram Olivia

Studera i England

Det engelska skolsystemet skiljer sig ganska mycket från det svenska. Systemet skiljer sig även lite beroende på vilken stad och skola man går i. Största skillnaderna i systemet hittar man när man jämför dem statliga och dem privatägda skolorna. Det är helt enkelt en fråga om pengar.

Dem statliga skolorna är kostnadsfria att gå i men köerna är långa, framförallt om man vill gå på en ”bra” skola med gott ryckte. Saten är skyldig att erbjuda en plats i en statlig skola men de garanterar inte vilken. Dem privata skolorna kostar väldigt mycket pengar och kostnaderna ökar ju äldre barnen blir. Det kan kosta ca 12 000 pund om året att låta sina barn gå i privatskola och utöver den kostnaden måste man betala för skoluniformer med mera. Tyvärr så splittrar detta landet ganska kraftigt och gör att gränserna mellan samhällsklasserna blir väldigt tydliga. Vissa skolor skiljer även på pojkar och flickor en del av deras skoltid och andra skolor kan även vara enbart för det specifika könet. Själv tycker jag inte om systemet då jag tror det kan ge barnen en skev verklighetsuppfattning, förlorad kunskap och brist på livserfarenhet.

De flesta barn börjar i ”nursery” runt 2 år, vilket är motsvarigheten till vårt dagis i Sverige. När barnen fyllt 3 år så börjar dem på ”pre-school” som till skillnad från dagarna på ”nursery” inte bara är fyllda med lek utan också lite lättare inlärning så som våran motsvarighet kallad förskolan eller eventuellt ”nollan”. Barnen lär sig bokstäver, ljudar ord, pratar om kroppen och dess uppbyggnad, hus och boendetyper samt världsdelar och länder. I ”pre-school” väljer föräldrarna själva hur många timmarna barnen ska gå. Vanligtvis går barnen mellan 5-8 timmar per dag, dock brukar dem flesta ha tre tidiga dagar och sluta lite senare dem andra två dagarna. För mig som svensk låter det lite väl tidigt att börja lära sig sådant i den åldern. Det tycker även en del här i England och dessa steg i skolsystemet är därför inte obligatoriska.

Skolplikten träder i kraft när man börjar i ”reception” runt 4-5 års åldern. Till skillnad från i Sverige så börjar de barn som fyller sent på året i en klass med dem som är födda ett år senare och på så sätt mognar i samma takt som de andra barnen. Det är något jag tycker vi borde ta efter i Sverige då det inte alls är ovanligt att man går om en klass på grund av man utvecklas för ”långsamt”. Föräldrarna kan därför välja om man vill låta sina barn hinna bli lite äldre och gå kvar lite längre i ”pre-school”.

Till skillnad från ”pre-school” så får barnen ett betydligt strängare schema i ”reception” med tanke på deras ålder. Barnen går heldagar som är 8 timmar långa och infaller måndag till fredag. Dem har utöver detta även läxläsning tre gånger i veckan.

Lunchen i skolorna har jag i mitt tidigare inlägg om matkultur berättat är ganska onyttig, men man jobbar på förbättringar då problemet har blivit väldigt uppmärksammat. En del äter i skolan för en relativt liten summa och en del andra tar med sig egen lunch hemifrån. Det är ett val föräldrarna helt enkelt gör själva utefter ekonomi och tidsbegränsning.

Efter ”reception” följer de resterande stegen i systemet så som ”high school” och universitet där eleverna jobbar för att uppnå sina drömmar. Drömjobben i England är bland annat att jobba med finans, musik, film och olympisk idrott. Flytta hemifrån är något som är svårt i England, inte på grund ut av ovilja utan att man helt enkelt inte har råd då priserna för bostäder och lokaler över lag är väldigt höga. Dem flesta flyttar därför ganska sent och bor kvar hos sina föräldrar tills man avslutat sin utbildning.

Det finns en del brister i det engelska skolsystemet och ett stort utrymme för förbättringar. Jag känner mig lyckligt lottad att ha växt upp och gått i skolan i ett land som Sverige och jag är säker på att jag kommer ha nytta av det i framtiden då jag tänker bege mig ut i världen, men det är en helt annan historia.

Simma lungt.

Jimmy L

Celebs of Britain

Att folk tycker att det är kul att följa andras liv med allt vad det innebär är ingen nyhet, men jag må säga att kändishetsen här i London är lite för hypad. Det kanske beror på att det är en så pass stor stad där man måste kämpa så hårt för att bli någon eller så beror det halt enkelt på att Engelsmän överlag tycker att det är kul att diskutera andras medgångar och motgångar. Jag skulle säga att det finns tre typer av kändisar här, Royality-, Reality- och World Celeberites.

Med alla Lords och Ladies kan man lätt tappa bort sig om vem som hade tebjudning när eller vem som tittade på cricket var, men England är i samma situation som vi Svenskar var i somras. Ett kungligt giftermål är på gång, Prins William och hans fästmö Katie Middleton skall gifta sig i år.  Tyckte ni att den svenska median satsade på vår kära Victorias bröllop så skall ni se det här, de säljs porslin med deras bilder på, t-shirtar, choklad, påskägg, flaggor och banderoller. Varje dag står det något nytt om dem i tidningarna, de är överallt på löpsedlarna det finns till och med bilder på dem på reklampelare och de har ett eget vatten. Känn ingen press nu kära kungapar men om någon av er skulle få kalla fötter så har ni en rasande nation som kommer jaga er med facklor och högafflar tills ni bestämmer er för att gifta er i alla fall. Long Live the Love!

Som jag nämnde tidigare så pågår det, just nu, en fascination av andras liv, det har tv-bolagen snappat upp och det satsat fullhjärtat på reality serier. Big Brother, Survivor (Robinson) och The X Factor (Idol/Talang) är tv program som har nästlat sig in i de brittiska vardagsrummen och tittarna har svalt koncepten med hull och hår. Därur kommer det många B-kändisar som är på tapeten medans de är kvar i programmet och blir sedan utbytta mot sina kollegor.

Den tredje, sista och självklaraste kategorin är såklart de stora stjärnorna som är lika kända överallt och som man helt ärligt har tröttnat lite på. Just nu är det väldigt mycket Charlie Sheen, Justin Bieber, Katie Price och såklart Twilight gänget, som om vi inte hade fått nog av dem än…

Politics of Britain

Liksom Sverige är England en konstitutionell monarki, vilket betyder att de har ett kungahus och en kung eller drottning som sitter på tronen, men de bestämmer inte så mycket utan de har väldigt begränsat med makt. I England är det drottning Elisabeth II som regerar och hon bor i Buckingham Palace, man kan lätt se om hon är hemma eller inte för varje gång hon är hemma så ersätts Union Jack flaggan på husets tak mot drottningens egen flagga. Hon har dock mycket mer makt än vår käre Kung Carl Gustav XIV som spenderar sina flesta dagar på Drottningholms slott, dock utan sin egna flagga, stackars liten. Men nu är det inte hon som bestämmer, utan det är Storbritanniens Parlament som håller i trådarna, parlamentet består av två delar; House of Lords (överhuset) och House of Commons (underhuset). Nu kanske ni ser framför er en massa skäggiga småfeta äldre herrar som sitter och diskuterar landets politik varvat med hundskötsel och rävjakt med pipan hängandes i mungipan, det kanske är sant för House of Lords men vi blev inbjudna till en ”lecture” (föreläsning/presskonferens) som hölls av Noam Chomsky. I två timmar beblandade vi oss med kostymnissar, kulturtanter och hela den brittiska pressen för att lyssna på den hyllade samhällsdebattören som pratade om kriserna och konflikterna i mellanöstern. Det var väldigt lärorikt och på mottagningen efteråt diskuterades lösningar och doneringsalternativ, dessa människor gör faktiskt något åt saker och ting!

Matkultur

Var man än reser i världen så finns det olika matkulturer och matvanor. Man tycker om olika sorters mat och man äter under olika tider beroende på var man befinner sig geografiskt och kulturen som existerar där. I Sverige har vi en inställning till mat som borde vara ganska hälsofarlig då vi alltid förknippar mat med möten. När man träffar sina vänner så tar man en fika och när man bjuder hem någon så bjuds det på middag. Vi kopplar en stor del av våra sociala stunder med mat och när vi inte är sociala så äter vi för att fördriva tiden när vi har tråkigt. Trotts denna livstil så är hälsan hos svenskar relativt bra och livskvaliteten bättre än i många andra länder. Detta är nog på grund av att vi kombinerar vårt matintag med träning och sunt tänkande. I Storbritannien ser det dock lite annorlunda ut.

Som i andra länder så har man sina speciella tider då man äter och mat som uppskattas extra mycket. Historier och uppfattningar som människor har om att engelsmännen hela tiden sitter och dricker te är inte helt osann, då det görs många koppar te under en vanlig dag i England. Två till tre koppar på morgonen, en till två efter lunch och någon kopp även på kvällen för dem flesta. Det te man dricker på eftermiddagen mellan tre och fem (beroende på var i landet man befinner sig) är känt som den så kallade te stunden ”Tea time”. Förutom te så finns det förstås andra matrelaterade saker som är typiskt engelsk, så som den engelska frukosten. Engelsmännens frukost är känd för att vara stor och fylld med valmöjligheter. Matkomponenter som ingår i den engelska frukosten är bönor, korv, ägg, bacon och bröd för att nämna några. Utöver den traditionella frukosten så finner man nu även annat så som flingor och yoghurt på frukostbordet.

Favoriträtter och sådan mat som det äts mycket av i England är bland annat pasta, köttpaj, pudding, ”fish and chips” och lamm. På helgerna finns det dock en favorit som dyker upp på soffbordet när det är dags för helgmys. Rostbiff är väldigt populär helgmat som uppskattas och är efterlängtat efter en lång och slitsam arbetsvecka. Puben är också något som är en stor del av engelsmännens liv. Till skillnad från i Sverige så har man inget problem med att gå ut på krogen mitt i veckan och umgås. Jämfört med andra länder så förbrukar man mycket mer alkohol och även andra droger.

Den engelska matkulturen skiljer sig ganska mycket mot den svenska då man äter mycket mer färdigmat och industriellt framtagna matvaror. Man lägger mycket mindre tid till att laga mat än i sverige och det har satt sina spår i hela den engelska matkulturen. Övervikt, fetma och problem med matintaget är inget ovanligt i England. En stor del av skulden ligger förstås på föräldrarna. Dem har i sin tur blivit uppfostrade på samma sätt som dem nu uppfostrar sina barn så skulden ligger också på samhället. I skolorna serveras väldigt onyttig mat och detta har tack vare TV blivit väldigt uppmärksammat vilket har resulterat i att man tagit tag i problemet och skolluncherna håller nu på att förbättras. Samhället har tidigare resonerat som så att barnen kan ta besluten om vad de äter själva. Nu har man kommit under full med att det är orimligt att ett barn ska kunna fatta ett klokt beslut när det får valmöjligheter så som chokladmjölk, jordgubbsmjölk och vanlig mjölk. Om barnen själva får välja så väljer dem rätt uppenbart den smaksatta mjölken framför den vanliga. Detta kommer förhoppningsvis efter den pågående upplysningen att förbättras.

Ta hand om er och tänk på vad ni äter

M.V.H Jimmy L

Shoes of Britain

Vi börjar med det man märker först.
Vi börjar med det vi älskar mest.
Vi börjar med skorna.

Vissa tror att man kan avläsa  en person genom att bara titta på hans eller hennes skor, till viss del är det kanske sant eftersom när man köper skor så köper man inte bara ett fotskydd utan man köpen nästan en identitet. Har ni inte märkt hur humöret och attityden ändras beroende på vilka skor an har på sig. När jag har mina Converse på mig, känner jag mig sprallig och vill springa runt, men när jag tar på mig mina klackade ankelboots så höjs min   integritet och det känns som om man får lite mer respekt.
Man väljer dock skor efter humör och inte tvärtom.

Min första analys här då, handlar om vad de unga tjejerna i London har på sig på sina fötter.
Det jag lade märke till först var att de hade samma sorts skor, antingen platta lace-ups eller ett par söt aballerinaskor med en accesoar på tåspetsen. Men de hade alla sin egen stil på dem.
Hemma i sverige så har vi mer olika typer av skor, men färre alternativ på samma typ. Förstår ni hur jag menar?
Personligen så älskar jag denna preppy, riktigt brittiska stilen som ger ut signalerna att de är lite finare och lite bättre än alla andra. Dessa är de finaste jag hittade på mina favorit internet-butiker!